Igår var det Annika, det opersonliga & sterila rummet vid svartån & en massa kall metall. Det kändes avslappnat hela tiden, kan ha berott på att jag malde på som en kvarn fastän jag såg ut som Jim Carrey i filmen "Mina, jag & Irene", scenen då han ätit tabletter som gör honom torr i munnen. Kort sagt, jag såg ut som ett extra skrynkligt russin, utanpå & innuti munnen. Trodde att Johan skulle vara mitt moralsupport, men han satt mest & skrattade åt mig. Så där låg jag & kände hur den vassa metallen skavde mot mitt tandkött, men inte fan grät jag för det.
Är lite stolt över att min Ugly Betty status gått upp, nu fattas bara de oplockade ögonbrynen, några extra kilon på kroppen & ett par riktigt snygga glajjor så är det i världsklass.
Det jag kan tycka är jobbigt är att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att inte totalt se ut som ett mongo, har inte riktigt kommit in i hur jag ska göra när jag skrattar eller pratar. När jag skrattar viker sig liksom läppen uppåt, ovanför tandställningen.. Det är klurit det där, men ska man leva med den i 2 år så hinner jag nog vänja mig.
Köpte en sallad ifrån Waynes idag, betalade 15 kronor extra för att få fetaost (typ det enda jag kan äta), kommer till skolan hungrig som ett djur, & tror ni att det fanns med fetaost.. fan heller! Plus att det var mina busspengar som jag slösade på fetaosten, jävla Waynes.
Jag kommer att svälta, vilket iförsig är bra för då slipper jag investera i ett träningskort, yey!
Hej så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar