Repeat

Varför kan lyckan aldrig få vara långvarig? Smärtan tär på mig innifrån, får mig att prestera sämre än vad jag egentligen kan göra, får mig att känna mig ofokuserad, nedstämd & seg. Att det kan vara så underbart ena stunden för att senare bli en massa strul, tjaffs & bråk. Efter allt man genomgår så tänker man hela tiden att, nej, inte en gång till, inte denna gången. Så står man där ändå sen med gråten i halsen. Det är lättare sagt än gjort faktiskt.