Jag önskar mina nära & kära det bästa, det gör jag verkligen. Att se dem lyckliga gör mig lyckligare, att se dem må bra får mig att må bättre. Men, det finns också en del av mig som blir ledsen av att se människor som är nykära, inte bara dem jag känner utan andra människor, på stan, på jobbet. Jag känner mig sviken, ensam, Jag har också varit där en gång, pussats, kramats, visat kärlek till någon som jag faktiskt brydde mig om väldigt mycket.
Det känns bara tufft att veta att jag var för naiv för att inse sanningen & när jag väl gjorde det så försvann allt. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna lita på en kille, just nu iallafall & det gör mig ledsen.
Jag har alltid sagt till mig själv; Gå inte & kära ned dig, du kommer bara bli sårad.
Ändå så är det precis det jag gör, & vad blir jag? Sårad.
En del av mig ångrar vissa beslut jag har tagit, medan en annan del faktiskt kan känna sig stolt. Jag vet inte, allt är bara som en stor mix av glädje & sorg, kärlek & hat, förlust & vinst.
Tårar har jag haft slut på för längesen, det blir bara en massa snyftandes.
Jag vet inte, jag är en känslomässig person som har lätt för att säga vad jag tycker & känner. Ibland kan det vara bra, ibland dåligt.
Men det är den jag är, det bara är så.
Nu ska jag ta en nap innan jag börjar röra mig mot jobbet klockan 16.
& ett meddelande till TerrorTess, jag ska lägga ut bilderna idag.. promise!:)
Hej svejs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar