Väckt av verkligheternas verklighet. Jag har gråtit ut allt som en gång betytt någonting, känner mig helt tom. Känns som att jag är levande död, går runt i en dvala där tårar kan komma & gå när som helst. Vet inte vad jag hade hoppats på, då jag innerst inne visste hur det skulle bli. Att alla löften vi en gång lovat varandra skulle försvinna samma dag.
Det är svårt att släppa någonting som man så länge hållt så hårt i, men det finns inget annat val.
Gud är inte på min sida. Just nu känns allt bara så meningslöst & jag så trasig. Att andas känns jobbigt, det som en gång varit en självklarhet känns totalt onödigt.
Orkar verkligen inte må så här. Om det ändå fanns en deleteknapp så skulle jag inte tveka en sekund. DELETE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar