Bilolycka

I Torsdagskväll så skulle jag & Frida glida in till stan för att pilla med hennes lägenhet.

När vi kommit fram till Hällby, mellan säby & borgby så ser vi att en bil har stannat på motsatta sida, 3 äldre kvinnor har hoppat ur bilen. När vi kommer längre fram så ser vi att en bil kört av vägen, vi börjar titta oss omkring & ser slirspåren efter bilen samt ett skadat träd.

När vi kommit fram till bilen så ser vi även en man som är täckt av blod, det har runnit ifrån pannan ned över hela ansiktet, båda armarna är även dem täckta av blod. Han luktar alkohol & har förbjudit de äldre kvinnorna att ringa polis eller ambulans.

Frida aggerar lugnt, tar pulsen på honom, hör om han har ont någon annanstans. Vi tar beslutet att han är i tillräckligt stabilt tillstånd för att vi ska kunna köra in honom till akuten. Så där sitter vi hela bilresan in till akuten, frågar vad han heter & vad han skulle göra innan olyckan.

Han hette Albert, född 74 ifrån Köping, han var på väg in till Bill & Bob & det var tydligen hans kompis (rickard olofsson) som kört bilen, Alberts egna lilla Molgan.

Jag får blod i mina händer & på min vänstra arm, försöker även att badda av honom det mesta av blodet med hjälp av en flanellskjorta & vatten.

Vi kommer fram till akuten & Albert får hjälp direkt då Frida ringt & förvarnat att vi var på G.

Polisen kommer dit & vi blir förhörda. Efter förhöret så går vi utanför väntrummet innan en läkare möter upp oss för att be oss gå in i väntrummet igen.

Han förklarar att patienten, Albert har hepatit C, att vi måste ta blodprov för att återigen om 6 månader ta blodprov igen.

För er som undrar så är hepatit C en leversjukdom som tar död på levern, den sprids via sexuellt umgänge eller blodvägar. Man kan inte få barn då det kan smittas vidare till barnet. Det finns inget botemedel.

Hur kan man köra onykter samt låta några oskyldiga få ens blod på sig när man vet om att man har hepatit c? Det känns så jäkla orättvist & egoistiskt.

MEN trots vår korkade uttryckning så är jag super stolt över att vi faktiskt gjorde någonting. Det var ödet.

Fick dock kasta min jeansskjorta, inte lika roligt, men får väl köpa en ny helt enkelt.

Har pratat med baby J på msn ett tag nu, saknar ihjäl mig efter honom. Har som tur var en luvtröja som är hans här hemma, den luktar honom, så den har jag snoozat på idag, då känns det inte som att han är långt borta alls.

Nej people, natti på er!

PUSSS