Please don't kill yourselfs

Jag kan uppfattas som en bitch, och i vissa stunder så kan jag också vara det, en bitch.
Jag står upp för det jag känner eller tycker, men framförallt så står jag upp för det jag tycker är fel och för dem jag älskar.
Ikväll så fick jag erfara att många utav dem röker. Att se någon av dem jag bryr mig om stoppa in någonting giftigt i munnen gör mig ledsen, ledsen för jag vet vad det kan åstadkomma, ledsen över att jag begravit min mormor för inte allt för länge sedan. Jag vet, innerst inne att en cancerpinnes resultat är allt annat än positivt.
Jag vill inte sitta där i kyrkan igen & erfara ännu en sorg, ännu en saknad på grund av att någon valt att röka bara att det leder en mer in på den sociala stigen.
Jag älskar er så djupt mycket, så för mig gör det något så fruktansvärt ont att se er behandla eran kropp på det viset.
Fimpa ciggen säger jag. Snälla, fimpa ciggen.

Har förövrigt nyss spytt, vet ni varför? För att jag stått på terrassen på Pluto och fått i mig för mycket rök, min kropp klarar inte röklukt, gör verkligen eran det?