Jag tog fram våra biljetter & visade upp dem för biljettkontrollanten som log mot oss för att hälsa oss välkomna. Människor överallt som tittade noggrant på biljetten för att se vart de skulle ta vägen. Jag såg en pil där det stod B-26, den pekade uppåt. Vi klev in i den offantligt stora salen som var fylld av nervositet men framförallt lycka. Tittade återigen på biljetten som visade rad 1 stol 66 & 67. Där satt vi, höll varandra i handen & tittade utöver de fyllda läktarna.
Klockan 20.45 började life in technicolour spelas, arenan fylldes med skrik & applåder. Där stod de - gudarna.
- It was a long and dark december, from the rooftops i remember.
Gåshud & tårar i ögonen, det var sagolikt, & där satt jag helt mållös som i en dröm, var det en dröm?!
Ringde nog alla i min kontaktlista för att förklara för alla hur jävla underbart det var, men att förklara för andra som inte sett det med egna ögon det går bara inte. Såg även en plansch som satt uppe med texten:
Gavin DeGraw, Annexet, 3 november. Det första jag tänkte var:
- Mia & Anna
Så nu hoppas jag att det blir Gavin. Belief, chariot, I don't wanna be. Underbart!
Nu ska jag gå & sova i någon timme så att jag slipper blodsmaken i munnen efter att återigen dragit ut en till tand. Nu vill jag behålla mina tänder, så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar