Idag fick jag personligen bevittna hur en människa som uppfostrat mig, någon jag en gång i tiden sett upp till, respekterat men framförallt älskat bara gick ifrån mamma till ingenting.
Jag är helt tom på ord. Frustrationen, besvikelsen & chocken jag befinner mig i just nu går inte ens att beskriva.
Jag låter tårarna tala för sig själv, för jag är inte mer än mänsklig.
Jag uppdaterar när jag känner att jag orkar. Just nu måste jag bara få ordning på mitt liv.
Allt löser sig sa min bästa vän & jag hoppas att hon har rätt, för annars vet jag verkligen inte vart jag ska ta vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar