I en varm arbetsförmedlinglokal sitter en tjej med sitt flottiga hår uppsatt i en bulle. Hon har tagit av sig sin pälsväst då hon sakta känner hur svetten rinner nedför hennes rygg. Hon tittar desperat upp mot den lysande displayen som visar nuvarande turnummer: 108. Hon tittar därefter ned på sin nummerlapp som klibbat sig fast i skinnshortsen, 126.
Förstår ni varför jag avskyr arbetsförmedlingen? Inte så svårt kanske? Ett rum fyllt med människor utan något jobb, ett rum fyllt med människor som inte vet hur de ska överleva utan inkomst. Vissa levande på Socialbidrag, andra sjukskrivna eller nyligen tagit studenten. Unga såsom gamla. Tragiskt hur många människor som är utan jobb. Snart ska en röstning avgöra hur Sveriges framtid kommer se ut.
Sitt inte hemma & intala er själva att ni skiter i politik, att ni inte är intresserade. För hur mycket ni än intalar er det så är valet någonting som påverkar hela Sveriges befolkning, beslut & förändringar. Förbättringar & försämringar. Ta ditt ansvar för att få din röst hörd. För rätt som det är sitter du där & gnäller. Om du inte röstar så behöver du inte yttra dig om någonting angående politik sen, sånt irriterar mig.
Avslutar detta inlägg med att säga att jag längtar till den 25:e september. Jag längtar att få se en av Sveriges bästa houseartister spela sönder Västerås & Pluto. Jag ska njuta, njuta av varenda sekund. John Dahlbäck är någonting alldeles extra & Västerås ska känna sig hedrade som får sånt finbesök.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar