Ärlighet in i det sista

Jag minns det som igår när mamma satt i köket med sin allvarliga min efter att hon fått reda på att jag och en tjejkompis varit ute på Westerqvarn. Hon skulle säga någonting som jag lever efter än idag, att ta konsekvenserna av sitt handlande. Sanningen kommer alltid fram därför är det inte mer än rättvist att vara ärlig, inte bara mot sig själv utan även mot sina medmänniskor. Varför leva i en falsk värld och framstå som någon annan än den man egentligen är? Varför hela tiden låtsas som att allting är bra när det inte är det, varför, varför, varför? Det är då man inbillar sig själv att det är den lättaste vägen, men det man inte inser är att det egentligen är tvärtom. Ju längre tiden går ju större och allvarligare blir den lögn som man håller inom sig, ju längre tiden går desto mer växer ångesten inombords. Ärlighet varar alltid längst även om det innebär att det man håller kärt går förlorat.
För vem vill leva ett liv uppbyggt av förnekelse och lögner?

Disguises

Masker som döljer och skyddar. Masker som kan förvandla en skör människa till det motsatta. Mannen som framstod som en kärleksfull och omtänksam människa visar sig vara någonting annat när den rätta kliver fram. Ja, vi har alla våra masker, vissa skiljer sig mer ifrån sanningen än de andra men till det yttre kan många ses som likadana - tråkiga.
Varför är det egentligen så att det ska vara så svårt att lägga masken på hyllan? Är det för att det är riskabelt att blotta sig själv för att man vet vad man kan råka ut för i denna värld? Så fort man blottar strupen så finns det alltid någon som tar tillfället i akt att hugga, tragiskt, men sant. Å andra sidan tänk vilken tråkig värld vi skulle leva i om det inte fanns idioter, alla kontraster skulle försvinna och istället skulle vi leva i ett enformigt samhälle där allt och alla var likadana, där det inte fanns människor som högg någon över strupen.
Det är så sant som det låter när jag säger, det som inte dödar det härdar.
Att våga ta risker gör bara att man växer som människa och visar det sig i slutändan att det var ett misstag, så ta lärdom av det, det är på så vis man utvecklas.

Jag tackar för en trevlig gårdag och hoppas att alla mår bra idag.

Efter bara ett par timmar är allt över

Resultatet som blir efter allt arbete man har lagt ned på mat och dylikt försvinner efter blott någon timme. Julklapparna som lyfte upp granen 1 meter ifrån marken är borta, kvar står det stora kassar fyllda med presentpapper och kartonger. Vissa är glada över sina julklappar, över allt dem fått, andra blir tjuriga över vad de inte fick. Man tar mycket förgivet, ställer in sig på att få det mesta och när man inte får det så brister allting jag menar vad hände med tacksamheten?

Nu återstår bara mellandagsrean sen blir det regelbunden kaos vid löning istället. Det är även nu människor börjar lägga upp nyårslöften, vissa som de kommer hålla andra som de lägger upp för att fylla ut listan. Jag ska lägga upp realistiska löften, saker som jag vet att jag kommer att klara av för löften och drömmar är två helt olika saker.
En dröm är ett mål man har i livet, någonting man strävar mot, när man sedan har rätt förutsättningar och det som krävs för att uppnå sin dröm, det är då det blir en realistisk handling. Drömmar har man för att kunna överleva vardagen, för att kunna se det där ljuset längre fram som man hela tiden strävar efter att nå.

Det nalkas xbox turnering med familjen som jag bara inte kan avstå ifrån.
Hoppas att ni har haft en trevlig jul.

Som att det vore jordens undergång

Under alla högtider såsom påsk, julafton, midsommar eller bara löning yrar människor omkring på ICA som att det vore deras sista dag i livet. Det hela uppfattas enligt mig som en enda katastrofal djungel där varorna är bytena. Om man bara skulle stå på en och samma plats i en mataffär, bara granska människors långa matlistor, paniken som växer i deras ögon när de ser att just det brödet som de skulle ha är slut, hur det tittar sig omkring för att se om det finns någon personal i närheten. Ja, det är kalabalik överallt just nu och det roligaste utav allt är att jag är en av dem som påverkas av julstressen, så ser ni mig där i djungelkaoset så bli inte förvånade.

Imorgon är det julafton, den dagen som många barn så länge längtat efter. Jag kan känna att jag saknar det där ibland, ni vet då när man trodde på tomten, när det pirrade i magen när man skulle klä granen, när det alltid fanns snö som man kunde busa omkring i med sin rosa overall. Det är nu jag ska säga, det var bättre förr men jag väljer att inte säga det, försöker att undvika att låta som en 75-årig gammal tant som precis blivit påkörd av någon ungdom som lyssnade på sin ipod. Nej, för mig så kommer morgondagen att kännas som en helt vanlig Onsdag med ett inslag av lite glögg och mys.

Snåljåp och överskattad jul

Idag på jobbet så var det en gubbe som knackade på rutan i DT:n, han började skrika och pekade på Linda som hade tagit emot hans beställning tidigare.
"Ska det vara på det här viset, att man får för lite hamburgare? Det fattades fan 2 hamburgare i min beställning!!"
Det roliga var att jag såg när hon packade hans beställning, jag såg med mina egna ögon att allting låg där. Så hur jävla snål och respektlös är man inte när man för det första skriker och för det andra försöker att lura oss på mat. Det finns banne mig människor till allt, tycker bara att det är för tragiskt när man försöker att lura någon på 2 jävla hamburgare, har man ingenting bättre för sig en Måndagskväll som denna? Nej, uppenbarligen inte. Hade jag vetat hur han var från början så hade jag nästan övervägt att loska i hans burgare.

Julen är överskattad. Sån himla stress över allting som ska göras, mat, julklappar, julpynt, julgran, städning. Just därför så har min familj valt att fira julen med god mat och sällskapsspel, för det är faktiskt det julen har handlat om ifrån alla första början. Det var de 3 visemännen som införskaffade det där med julklappar, men på den tiden så var det inte direkt så att alla fick myrra, rökelse och guld.
Plus att hur ska man kunna känna en julstämning när marken är helt naken, det regnar och blåser? Nej lämna SkitSverige för något fint land där man kan koppla av och göra det man känner för, jag är trött på jultraditioner, allt förutom knäck.

Oklart betygssystem

Jag hade en diskusion angående betyg med min kära mamma här om dagen. Jag menar hur kan de säga att man har uppnått G+ eller Vg-, det syns ju inte ens i betyget. Att de ens kan säga något i stil med "Du väger mellan G & VG" vadå väger? Nej! Antingen har jag ett G eller också ett Vg, borde fan bojkotta alla jävla plus och minus det syns iallafall inte i betyget. Sen förstår jag heller inte hur de kan välja att sätta Godkänt på någon som kämpar och visar sina kunskaper inom ett ämne och hur de samtidigt kan sätta G på någon som bara glidit genom kursen, inte sagt ett ord på ett seminarium eller liknande, det är orättvist. På något vis så känns det som att lärarna tänker att vi sätter inte VG/MVG på henne/honom för de kan så mycket mera, att ribban ligger högre hos vissa än vad den ligger hos andra. Ta till exempel mina killkompisar som redovisade en uppgift muntligt, de hade en strukturerad och bra redovisning, de fick Godkänt på momentet. Sen kommer det ett annat gäng som använder exakt samma anteckningar bara det att de inte har någon strukturerat upplägg, de får Välgodkänt. I vissa fall så spelar det ingen roll hur duktig man är för för vissa lärare så handlar det mer om personlighet än om kunskap.

Nej, nu ska jag göra mig iordning inför jobbet.
Ha en bra dag

Förändring ger en ny lyster i vardagen

Många påstår att de har ett tråkigt liv, jag kan känna att jag har ett tråkigt liv ibland. Jag menar alla kan vi ha dåliga dagar ibland, det är smällar man får ta. Men att känna att varje dag är en pina, ett rent helvete är upp till en själv. Är du trött på ditt jobb, börja leta ett nytt, är du ledsen över någonting, gör någonting som gör dig glad. Man ska hela tiden sträva efter någonting som får en att må bra, för hur roligt är det att visa sina barn eller barnbarn foton som symboliserar en tid som man önskar att man skulle ha gjort annorlunda.
Jag påstår inte att mitt liv är roligt varenda dag, självklart inte. Men jag vet också vad jag är missnöjd över och därför kommer jag att göra någonting åt det.
Igår är historia, imorgon ett mysterium med idag en gåva.

Har varit ledig i 4 dagar nu vilket alltid kan vara skönt. Ett jobb för mig är bortsett ifrån att tjäna pengar en uppskattelse av ledigheten.
Nej, jag ska lägga in lite skön musik på min telefon och sen ska jag slita i 5 timmar.

Vi ses när vi ses

Gående gasbomber och fetma

Vart du än går så finns det alltid någon du stöter på som stinker parfym, inte doftar utan stinker. Det jag undrar då är, hur tänkte dem nu? Att man kan förstöra någonting som doftar gott i små mängder till någonting som bokstavligen stinker, den goda aromen försvinner när man bara häller på sig massa. Mitt tips, tvätta kläderna, använd absolut torr, en bra fräsch deo och parfym i måttlig mängd. Ska man behöva ta med sig en gasmask som man drar på sig varje gång man stöter på en gasbomb? Jag säger nej tack till det.

På parkeringen utanför mitt hem så finns det en handikappruta, där står det en slags minibuss. Minibussen tillhör ett par som lider av fetma. Jag blir lika frustrerad när vi ska parkera och det inte finns någon parkering, så ser man den tjocka minibussen stå där, på en ruta som är dubbelt så stor som alla andra. Kan inte förstå hur fetma kan vara en sjukdom. Visst, vissa människor har lättare att gå upp i vikt än andra, vissa har kraftigare benstomme som gör att de inte kan se ut som Victoria Beckham. Det dem dock har, likt många andra är den fria viljan. Den fria viljan till att ta tag i träning, att tänka på vad man stoppar i sig, för det är ett ansvar man har som person att se till att ens egna kropp mår bra. Istället så väljer vissa att gå till läkaren för att få ett handikapptillstånd som gör att de kan stjäla alla handikapp parkeringar när det egentligen finns andra människor som behöver dem mer.

Nu tänkte jag även kritisera USA när det kommer till fetma för hur fan tänker man när man väljer att inte bygga några cykel/gångbanor, att ha permobiler på stora köpcentrum så att de feta slipper gå, ha dubbelt så stora matlass på olika restauranger? Klart som fan att det finns många tjocka människor i USA, det är ju för tusan ett land som är uppbyggt för människor som är överviktiga.

För mig så är fetma ingen sjukdom, det är ett val man själv har gjort för att man inte orkar ta eget ansvar för sitt liv.

Definitionen av bakfylla

Miraji bor i Afrika tillsammans med sina 2 syskon, mamma och pappa. Familjen är väldigt fattig och har därför inte råd med mat varenda dag, den närmsta brunnen ifrån deras hem ligger på 1 mils avstånd. Det är en tung resa dit, törsten är oumbärlig.
Just idag har Miraji inte ätit på 2 dagar, solen skiner extra mycket och hon känner sakta hur kroppen suktar efter vatten, det känns som att hon ska dö.
Det enda hon vill göra är sova men hungern och törsten håller henne vaken. Ikväll kommer hon att få mat, det har hennes föräldrar berättat för henne. Ikväll kommer törsten och hungern att besvaras.

Lovet är nära

Måndagsmorgon, finns det någonting mer att säga? Ordet Måndasmorgon säger nog det mesta. Återberättelse av helgens händelser, trötta ögon, ruffsigt hår, mjukisbyxor, planering inför veckan. Jag hatar Måndagar, har alltid gjort och kommer alltid att göra det. Just den här Måndagen känns extra tung, för jag vet hur mycket jag måste hinna göra på en sån kort tid. Det blir intensivt, men med en upplagd planering att jag ska hinna klart med allting till Torsdag så försöker jag att överleva denna vecka. Lovet firas in med utgång vilket kan behövas i detta mörker.

Han ville träffas idag, men vad finns det att säga? Jag vet exakt hur det kommer bli, och jag vet inte om jag orkar göra om allting igen. Ska tänka över det hela så att jag fattar ett bra beslut, kanske vore en bra idé att träffas idag, för hur det än blir, om det blir ett avslut eller en ny början måste vi ändå träffas.

Nu ska jag redovisa franskan, and I suck!!!!! Matte och franska fullbordar min Akilleshäl.
Ha en trevlig dag.

Alltid blommor

Det ringde på dörren, mamma öppnade.
"Åh, har jag fått blommor", hon lät glad.
"Amanda, det var till dig". Jag suckade för jag visste vem det var ifrån. 10 stora röda rosor med en fastklistrad lapp med meningen: jag älskar dig.
Det är tråkigt att man ska behöva bli ledsen för att man ska få blommor, tråkigt att det ska behöva gå så långt innan man för första gången får ett blommogram. Det är en svår omställning även om det bara varat i 2 dagar så är det svårt. Att aldrig ringa det där samtalet som tidigare varit en rutin, att aldrig stämma av vad som inträffat under dagen. Han låg först på min kontaktlista, alltid. Nu ligger han sist, att höra hans röst just nu skulle bara förvärra allting. Jag kan inte gråta, kan inte fatta, eller vill inte fatta? Det enda jag vet är att jag överlever, det gör jag alltid, men det kommer att ta lång tid innan mitt hjärta fungerar som det ska igen. En svår och lång process innan förlåtelse kommer på tal.
Jag har inga svar på framtiden, kanske blir det vi igen, kanske inte. Jag vet bara att just nu känns allt som tomma ord och löften. Jag vill inte höra massa löften, jag vill se resultat.

Sanningen sårar

Vi hade en super mysig natt, han höll om mig och som vanligt så somnade jag i hans armar.
Jag låg och tittade på honom hela natten, glad över att ha en som honom i mitt liv, att veta att killen som låg bredvid mig i min säng valt att spendera tid med mig, vara tillsammans med mig.
Det jobbiga alarmet ringde, ljudet som jag så länge försökt att ignorera jagade ikapp mig. Jag reste mig upp och tände lampan, kisandes gick jag in på toaletten och slog på duschen. En seg men ändå helt vanlig morgon.
Helt plötsligt tog jag upp hans telefon och gick in på hans meddelanden, där fanns ett nummer som gång efter gång upprepades. Olika meddelanden, olika klockslag, men fortfarande samma nummer.
Jag konfronterade, gav honom en ärlig chans men han ignorerade, skyllde på att han inte hörde.
En hemlighet som till slut blottades, en sanning som så länge gömt sig innuti honom kom till ytan. Sanningen kommer alltid fram till slut.

Tiden är dyrbar

Ni vet när man har sådär galet mycket att göra så att man nästan måste utesluta alla möjliga aktiviteter som inte involverar jobbet/skolan? Så är det för mig just nu. Jag sitter med uppgifter som ska vara inlämnade denna vecka, uppgifter som avgör mitt betyg i de olika kurserna. Det är just då som man sopar allting under mattan fastän man vet att man inte har tid att göra på det sättet. Jag vet att jag måste utnyttja varenda minut som jag får men ändå sitter jag här och skriver en blogg, ändå pratar jag med alla andra, för det är roligt och det är lätt. Ska ta tag i engelskan snart då jag måste framföra en powerpoint presentation angående den finansiella krisen.

Som sagt, nu ska jag försöka att hålla mig fokuserad på det som verkligen är viktigt - skolan!

Kärlek betyder mer än pengar

Klockan 04:19 imorse så fick jag ett samtal. Ett samtal som jag inte visste hur jag skulle reagera på. Ett samtal som förändrar alla möjliga förutsättningar för honom.
Så säger han till mig med den mjukaste och mest glada rösten jag hört på väldigt länge:
- Nu kan du räkna med att du kommer få bra julklappar älskling.
Jag förklarar att det inte är därför som jag är tillsammans med honom, jag är inte tillsammans med honom för hans pengar. Efter det så hör jag nästan vad han tänker, hur han suckar, för jag påminner honom ofta om det, att det är kärleken.
- Jag vill dela allt det här med dig, svarar han.
Jag vet inte om man kan kalla det tur, skicklighet? Jag vet bara att vad det än är så har min pojkvän och hans kompis en massa av det.
- Vad jobbar din pojkvän med?
Efter det så vet man vad följande fråga kommer bli och nästa fråga efter det.
- Åh! Kan han inte lära mig?
Det är inte det att jag tycker att det är jobbigt att svara på, tvärtom, jag tycker att det är roligt att förklara för alla vad min pojkvän sysslar med när han inte studerar. För det är en slags spänning för mig, någonting nytt. Jag kan även känna mig stolt över någon som det går så bra för. Innerst inne så tycker jag att det är sjukt, att man kan vinna men även förlora så mycket på en sån kort tid. För mig så är inte det min värld, i min värld jobbar jag på Burger King, jag har flottigt hår och stressar ihjäl mig för en månadslön som för många är en fisk i havet, men för mig, en hel förmögenhet.

Trött på vardagen

Jag går upp på morgonen efter att klockan har ringt ett antal gånger, jag gnider mig i ögonen och tittar ut genom fönstret, det ser kallt ut. Det ilar genom hela kroppen när jag går på det kalla golvet, redan efter bara några minuter drömmer jag mig tillbaka till sängen. Efter att ha stressat till bussen med en mage som skriker efter frukost är jag framme på skolan där jag möts av samma vänliga ansikten som varje dag, säger hej innan jag försöker få tag i min handledare för att be om ursäkt för den sena ankomsten. Jag vet att hon kommer att tänka, som vanligt, det räcker med att hon tittar på mig med sin speciella blick för att jag ska få dåligt samvete.
Orken åker sakta ur min kropp, energin rinner ur mig lika snabbt som när man kniper ihop en hand full med choklad i.
Jag är trött på rutiner, trött på samma sysslor dag in och dag ut. Jag vill ut och upptäcka, se var dag som ett äventyr. Förstår inte hur folk kan påstå att Västerås är bra, har de då varit överallt? Finns det ingenting att jämföra med så kan man aldrig veta.
Drygt ett halvår kvar till studenten, drygt ett halvår kvar tills verkligheten börjar. Just nu är allt en lek, en frånsägelse av allvar och ansvar. En tävling om några bokstäver och poäng på ett papper som man ska använda när man vill vidare i livet.
Jag vill ut och upptäcka, få svar på mina frågor, bli 1000 erfarenheter rikare, det är jag.