Jag går upp på morgonen efter att klockan har ringt ett antal gånger, jag gnider mig i ögonen och tittar ut genom fönstret, det ser kallt ut. Det ilar genom hela kroppen när jag går på det kalla golvet, redan efter bara några minuter drömmer jag mig tillbaka till sängen. Efter att ha stressat till bussen med en mage som skriker efter frukost är jag framme på skolan där jag möts av samma vänliga ansikten som varje dag, säger hej innan jag försöker få tag i min handledare för att be om ursäkt för den sena ankomsten. Jag vet att hon kommer att tänka, som vanligt, det räcker med att hon tittar på mig med sin speciella blick för att jag ska få dåligt samvete.
Orken åker sakta ur min kropp, energin rinner ur mig lika snabbt som när man kniper ihop en hand full med choklad i.
Jag är trött på rutiner, trött på samma sysslor dag in och dag ut. Jag vill ut och upptäcka, se var dag som ett äventyr. Förstår inte hur folk kan påstå att Västerås är bra, har de då varit överallt? Finns det ingenting att jämföra med så kan man aldrig veta.
Drygt ett halvår kvar till studenten, drygt ett halvår kvar tills verkligheten börjar. Just nu är allt en lek, en frånsägelse av allvar och ansvar. En tävling om några bokstäver och poäng på ett papper som man ska använda när man vill vidare i livet.
Jag vill ut och upptäcka, få svar på mina frågor, bli 1000 erfarenheter rikare, det är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar