Ena stunden är det bortglömt, jag kan vara normal, tänka positivt tills den andra stunden börjar. Jag ser det framför mig, det där som håller mig vaken om nätterna, som fyller mina ögon med tårar & mitt hjärta med smärta. Jag är hungrig men varken kan eller vill äta.
Jag vill inte vara detta trasiga vrak som sminkar sig i hopp om att ytan kan dölja. Jag vill inte vara denna trasiga själ som kommer gå & vara rädd hela sitt liv. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte må såhär, känna såhär. Snälla, ta bort min smärta? Jag orkar inte mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar