Min begravning

När jag dör så ska jag ha en bra begravning, ett bra farväl. Jag vill att ALLA ska ha vita kläder, INTE svarta. Jag vill bli kremerad, INTE lagd i kista. Jag vill att någon ska spela piano, något i stil med Adele - Hometown glory.
Om jag dör på hösten/våren/sommaren så vill jag att det ska äga rum utomhus (helst på en strand om det är möjligt) & jag vill bli spridd på en vacker plats, inte på en kyrkogård. Min begravning ska inte vara som alla andras, den ska vara på ett bra sätt, ett sätt som inte påminner sådär mycket om en begravning. Jag vill ha alla möjliga blommor i olika färger, helst inga buketter, tycker det ser så tillgjort ut. Det ska finnas glada bilder på mig, inte såna där dystra porträttfoton utan bilder i rörelse där man verkligen kan se känslor. Om människor orkar så får de jätte gärna berätta roliga anekdoter om mitt liv, saker de också varit delaktiga i. Dela med sig av sina minnen tillsammans med mig.
Jag vill inte att prästen ska hålla något traditionellt & opersonligt tal om vem jag var & si & så, låt de som faktiskt kände mig berätta om vem jag var, strunta i det där med i jord är du bunden, bl.a, bl.a, bl.a. Efteråt så ska det vara en stor fest, inget fika utan en massa dans & skratt istället. Jag vill inte att någon ska vara ledsen, herregud livet har så mycket mer att ge.

Nu tänker ni säkert, vad i helskotta sysslar kvinnan med? Varför skriver hon om hennes begravning? Är det ett självmordsbrev?
Jag är INTE självmordsbenägen & detta är inte ett självmordsbrev. Så lätt blir ni inte av med mig. Man vet inte när ens liv slutar, bokstavligen. Man lever varje dag som den kommer, man lever nu, här, idag. Vem säger att det inte slutar lika fort som det börjar?
Jag lever ett bra liv & vill att det ska sluta på ett bra sätt också. Så när dagen är kommen för mig så vet ni hur jag vill att allt ska vara. För det där med testamente kommer jag nog inte behöva.

Nu ska jag ta en liten powernap & lyssna på lite deppmusik. Är bara allmänt nere idag, eller okej, det har sin anledning. Behöver inte säga mer än så, för ni som känner mig vet vad det beror på.

Puss då