Igår så gjorde jag någonting dumt, som jag ångrar att jag gjorde, för nu sitter jag här i tårar.. igen. Jag är naiv helt enkelt. Inbillar mig att människor inte förändras, att det dem gjort inte förändrar dem. Vanligtvis så borde det luta åt det positiva hållet om man gjort något negativt, man borde visa att man ångrar sig, att man vill bättra sig, men inte denna gången.
Fan. Fan. Fan. Hur kunde jag vara så dum? Man ska aldrig släppa garden, ALDRIG!
Jag hatar honom, eller? Det är som Håkan Hellströms låt: Jag hatar att jag älskar dig.
Jag orkar inte leva, jag vill bara slänga mig ut ur fönstret & sömna in på riktigt, aldrig mer vakna upp, bara få vila i frid, slippa all denna drama & smärta.
Men nej, för det vore att ge upp, att ta den lätta utvägen för att man är för rädd för att handskas med helvetet. Jag är bara så rädd. Så jävla rädd.
Snälla, ta bort smärtan, låt mig få skratta & le igen. Låt mig inte må såhär dåligt. Få mig att inse att vissa är idioter utan känslor, utan samvete. Få mig att inse vad han gjort mot mig.
Hjälp mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar