Varför ska livet behöva vara så orättvist? Jag förstår inte. Det gör ont i hjärtat bara jag tänker på det, på hur det måste kännas. Det finns inga ord i hela världen som kan beskriva hur jag känner mig just nu. Fan. Varför ska allt inträffa på en & samma gång? Hur kan det ha blivit så orättvist, livet?
Vi finns där för varandra, familjen, vi kommer alltid hålla ihop vad som än händer. Utan familjen så skulle ingen av oss klara någonting, men man ser allting med helt andra ögon nu än tidigare. Man värderar stunderna vi får tillsammans högre, jag älskar min knasiga familj & jag vet inte vad jag skulle göra utan den.
Jag önskar att jag kunde vara glad, skriva glatt, men jag kan inte, inte idag.
Jag vill bara att det ska bli bra, att allt bara ska ha varit en mardröm som snart är över.
Jag har svårt att andas men jag måste sova.
Imorgon är en ny dag, förhoppningsvis en bättre dag.
Jag älskar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar